Don't forget to smile.

Jag kände en blandning av upphetsning, glädje och skräck när vi svängde in på skolans uppfart. De flesta i klassen var redan där fastän det nästan var tjugo minuter kvar. Bussen var också där, och jag såg hur flera av mina klasskompisar lastade in sina väskor medan deras föräldrar stod en bit bort och pratade med Stina och Anders. Flera såg lite smått ängsliga ut, som om deras söner och döttrar aldrig sovit borta förut. Tack och lov att min mamma inte var så överbeskyddande. Hon stannade bilen, gav mig en puss på kinden och sa:
”Klarar du dig nu då?”

”Ja, mamma”, svarade jag och gick ut ur bilen, släpandes på min tio ton tunga väska.
”Lova att du har jättekul!” ropade hon efter mig och jag log. Ja, roligt skulle jag nog allt ha, tänkte jag för mig själv.

Det var förstås innan jag såg Mikaela och Linnéa. Jag satte mig längst fram i dubbelbussen, där vi tre alltid hade suttit på tidigare klassresor och försökte möta Linnéas blick, men hon hade fullt upp med att prata med Johanna. Jag var för förväntansfull för att bry mig så mycket om det utan tänkte att ”de kommer väl hit snart”. Nu när vi skulle åka genom bergen skulle det vara ännu coolare att sitta längst fram och se allting, tänkte jag. Jag var jätteuppspelt och såg verkligen fram emot bussresan, som skulle ta fyra timmar, och hela klassresan också. En vecka uppe i fjällen med skidåkning, after ski, mys framför brasan och långa nätter med en massa snack, skratt och hemligheter. Gud, vad kul det skulle bli.

Jag började prata lite med Pontus och Emelie som satt på andra sidan mittgången, men efter ett tag började jag undra varför Mikaela och Linnéa inte hade kommit hit än.
”Jag kommer tillbaka snart”, sa jag lite snabbt till Emelie och började gå bakåt i bussen. Det var en bra stämning där, alla var glada om än trötta och verkade se fram emot klassresan. Jag spanade ut över havet av ansikten, men ingenstans var Mikaela och Linnéa. Jag gick ner till våningen under, och där var de, de satt långt bak och pratade lågmält. Äntligen.
”Där är ni ju! Jag har letat överallt efter er”, utbrast jag glatt. Ingen av dem svarade.
”Hallå, är ni döva eller?” skojade jag. Inget svar.
”Jorden till Linnéa och Micka! Haha”, skrattade jag.

”Micka?” Jag började bli lite osäker.
Hon vände sig om mot mig och jag blev helt chockad. Hon såg jättearg ut. ”Vad vill du, Hanna?” snäste hon.
”Öh… jag undrar om ni vill sitta där uppe längst fram med mig..?” Sa jag osäkert.

”Nej, det vill vi inte, jävla svikare”, sa Linnéa kallt och vände sig mot Mikaela igen. De frös ut mig. Bara sådär. Jag började chockat gå mot min plats längst fram igen. Vad hade jag gjort? Jag skummade igenom de senaste veckorna i huvudet och insåg helt plötsligt varför de var arga på mig. En kväll för nästan två veckor sedan hade jag träffat Sofie, en kompis i parallellklassen, och jag hade vart förbannad på allt och alla. Vi hade snackat om allt möjligt och sen ”råkade” jag snacka lite skit om Mikaela och Linnéa, och avslöjade att Linnéa länge vart kär i en kille i klassen, Daniel. Såklart hade Sofie vidarebefordrat informationen till Linnéa.

Fan. Jag ångrade det jättemycket nu, när jag långsamt gick uppför trappan mot min egen plats längst fram. Hela min glädje var borta. Nu ville jag bara att veckan skulle ta slut, fast den inte ens börjat. I mitt, Linnéas och Mikaelas gäng hade det alltid bara funnits en regel: berätta aldrig någonsin hemligheter till en utomstående. Och nu hade jag gjort det. Linnéas ord ekade i mitt huvud, ”jävla svikare, jävla svikare, jävla svikare”. Det var förstås det de såg mig som nu. En svikare.

När jag satte mig ner på min plats upptäckte jag att Daniel satt bredvid mig. Jag tittade oförstående på honom och han sa lite ursäktande:
”Förlåt, men jag måste sitta längst fram. Jag blir åksjuk annars.”

”Det är lugnt.” Svarade jag.
Jag började gräva i min väska efter min ipod, och hittade den, varpå jag letade upp en lite smådeppig spellista som jag satte på. Så satt jag ett tag, och lutade mig mot fönstret. Snart började jag känna mig lite trött, men innan jag hann somna blev jag petad i sidan av något. Jag tittade upp, och det dröjde ett tag innan min hjärna kopplade fram att det var Daniel som hade knuffat till mig med sin armbåge för att få min uppmärksamhet.
”Vad?”

”Kolla i backspegeln…” Sa han, fnissandes.
Jag tittade i den stora backspegeln. Alla i klassen var upptagna av sitt, och ingen märkte att jag granskade dem. Jag letade efter det som Daniel måste tyckt vart roligt.
”…Ko…lla…på…Orvar” Daniel kiknade av skratt.
Jag tittade återigen på Daniel, och min oförstående blick blev för mycket för honom. Han föll ner i ett asgarv, och jag började skratta åt hans skrattattack.
”Titta…på…honom…då” Hostade han fram mellan skrattanfallen.

Så jag tittade på Orvar, den mystiska lilla norrmannen i klassen. Han såg sig lite misstänksamt omkring innan han drog fram en vattenflaska med förmodligen något helt annat än vatten och drog ett par djupa klunkar, varpå han lade en rejäl rap. Jag bokstavligen dog av skratt.

Det tog lång tid innan vi återhämtade oss från skrattattacken, och när vi väl gjorde det behövde vi bara titta lite på Orvar, eller på någon annan i klassen (till exempel så kom vi på Linus med att peta i näsan) för att börja skratta igen. Det fick mig att helt glömma bort Linnéa och Mikaela en liten stund. Eller det var faktiskt mer än en liten stund, för jag och Daniel började prata om allt möjligt och jag upptäckte att han var en rätt schysst kille. Jag hade aldrig umgåtts särskilt mycket med honom förut, fastän vi hade gått i samma klass i nästan tre år, utan jag hade mest hållit mig till Mikaela och Linnéa. När jag tänkte efter så insåg jag att jag faktiskt aldrig riktigt lärt känna någon annan i klassen än dem, fastän jag var en rätt utåtriktad person i grunden. Allt eftersom resan pågick började jag undra om det faktiskt var så självklart att jag skulle lägga all min tid på att umgås med dem, och lite av mitt dåliga samvete försvann.

Snart lade Emelie och Pontus också sig i samtalet, och det visade sig att Emelie, Pontus och Daniel

brukade umgås en hel del på fritiden. Emelie och Pontus bodde tydligen grannar, och Daniel bodde på gatan bredvid, samma som mig och Mikaela. Det slog mig hur lite jag faktiskt visste om mina klasskamrater. Emelie brukade rida på fritiden och Pontus spelade handboll, medan Daniel inte hade någon särskild hobby. De alla tre brukade visst spela tvspel med en kille som hette Martin som också bodde i närheten, men som var två år äldre. När de frågade mig vad jag brukade syssla med var jag tvungen att tänka till lite, jag hade aldrig riktigt tänkt på vad jag valde att lägga min tid på förut. Tillslut kom jag i alla fall fram till att jag brukade titta mycket på film. Efter det kom jag och Emelie in i en diskussion om vem som borde spela Peeta i den nya Hungerspelen-filmen. Så fortsatte det ett tag, tills jag inte orkade vara så social längre utan stoppade in hörlurarna igen, och somnade så småningom.

 

När jag vaknade upp hade bussen stannat. Vi var framme. Alla stod upp och fixade lite med sina

saker, letade efter grejer som de kanske lämnat kvar och pratade glatt med varandra. De var nog ivriga att komma av den trånga bussen efter fyra timmars resande. Jag såg en skymt av Linnéas röda hår och mindes det som hänt. En våg av skuldkänslor sköljde över mig. Jag dröjde mig kvar, orkade inte med alla glada, uppspelta människor runt omkring mig.

När jag äntligen reste mig upp märkte jag att jag var sist kvar, och jag skyndade mig att plocka ihop mina grejer och stiga ut ur bussen.
”Där är hon ju!” Utropade Anders, klassföreståndaren. ”Nu är vi alla.”
Jag började sakta gå efter resten av klassen. Efter bara några meter märkte jag att Daniel dröjde sig kvar och väntade på mig.
”Kommer du Hanna?”Sa han och log.
Med ens blev jag gladare igen och började gå med snabbare steg för att komma ifatt honom.
”Kom, så går vi fram till Emelie och Pontus”, sa han, och det gjorde vi. De gick långt fram, skrattandes och skojandes, och jag kände mig dragen till deras glädje och positiva utstrålning.

Vi gick alla fyra tillsammans, tills vi kom till hotellet. Hela tiden kände jag Mikaelas och Linnéas blickar i ryggen. De trodde nog att jag bara försökte göra dem avundsjuka genom att umgås med någon annan, men sanningen var att jag just hittat en ny sida hos mig själv.

Börjar tolv imorgon. Rätt chill, men hade hellre börjat tidigt och slutat då, som NV gör. Men det är fan skönt med sovmorgon också. Innan tolv ska jag dra ner på stan och äta, har fått låna isaks matkort så jag äter gratis på subway. Nice. Om det är någon som är ledig typ elva och vill joina mig så är det bara att smsa! Nu ska jag sova, är trött som bara den. Godnatt

Haha igår vågade jag inte cykla för att det skulle regna. Det var hur fint väder som helst. Idag cyklade jag för att det skulle vara fint väder, började regna när jag cyklade hem. Man undrar ju hur man lyckas faila så hårt ibland.

Kom nyss hem från stan. Efter skolan drog jag, hanna, elias och isak till max och käkade, haha grym mat innan träning! Fast kanske inte hehe... Snart drar jag till friskis med linda, amanda och rebecka. Kommer verkligen va på topp! Fast nää. Åt ju skräpmat och det var två timmar sen så börjar redan bli lite hungrig men kan inte äta nu för det blir för tätt inpå. Men lycka till ändå säger vi. Det lär behövas...

Kom nyss in från ett välbehövt springpass i spåret och lite styrka. Snart ska jag hoppa in i duschen och sen så småningom gå och lägga mig antar jag, efter lite gossip girl förmodligen hehe. Idag i skolan hade vi info, fika och namnlekar. Vid lunch slutade vi, men jag satt kvar ett tag med Jojjo, Ellen och Emil och sen kom Isak dit också. Han och jag gick runt ett tag på stan innan vi bestämde oss för att gå hem(!)... Det tog längre tid än vi trodde... Så vid bellevue stannade vi och köpte mackor och kollade på tennis, haha random? När vi väl var hemma hängde jag med honom ett tag innan jag drog hem, åt, kollade klart på filmen jag somnade till igår och drog ut och tränade. Och nu sitter jag här och chattar med Linda H på facebook, den saknade ungen. Nu ska jag hoppa in i duschen, hejdå!

Kom in för kanske tjugo minuter sen från en promenad med oliver. Vi stötte även in på linn och klara, som precis började nian på önsta, så dom blev det en hel del snack med. Nu har jag borstat tänderna och tvättat bort sminket och sånt, och sitter här i sovtröjan och väntar på att älsklingen ska ringa. Sen blir det att krypa till kojs för mig, haha. Blev typ depp nu, vet inte riktigt varför. Hoppas en god natts sömn hjälper! Puss

Ska bädda ner mig i sängen med gossip girl eller någon bra film. Berättar kanske mer om första skoldagen senare, orkar inte nu. Gick i alla fall på stan en stund efteråt med ellen, ida, towe, felle och några fler, köpte en almanacka och fikade. Kladdkaka, som alltid hehe. 

Idag är den 22a augusti, vilket betyder att skolan börjar. Rudbeck, samhäll-beteendevetenskap blir det för mig. Man vet ingenting, inga klasser eller något ännu. Så det känns lite nervöst faktiskt. Det är bara att hoppas att det blir så bra som möjligt!!

Linda, Rebecka och Amanda har precis dragit efter en grymt kul kväll/natt. Vi tog en massa bilder men är inte säker på om dom är tillräckligt okej för att lägga ut här, haha. Vi somnade fem, gick upp vid nio. Sen skulle vi kolla på film... Gissa vem som somnade?